Det hela är en bisarrt feministisk video, där de funktionshidrades överlevnad förvandlas till en kvinnofråga. Där kvinnors krav på att kunna göra selektiv abort står mot den mongoloides rätt att leva. Där de svaga står mot de svaga. Där de förtryckta dödar förtryckta. Den halvtimmeslånga filmen skildrar ett klaustrfobiskt utanförskap som skulle kunna få vilken tonåring som helst att spränga minst ett par gymnaieskolor. Det är en film som inte ber om medlidande och inte ursäktar sitt förakt. Efter en halvtimme med Adryan var plötsligt konsten meningsfull igen. Till och med farlig. Martin Aagård kulturskribent (Aftonbladet)