meny
gud
barnmilk
Det hela är en bisarrt feministisk video, där de funktionshidrades överlevnad förvandlas till en kvinnofråga. Där kvinnors krav på att kunna göra selektiv abort står mot den mongoloides rätt att leva. Där de svaga står mot de svaga. Där de förtryckta dödar förtryckta. Den halvtimmeslånga filmen skildrar ett klaustrfobiskt utanförskap som skulle kunna få vilken tonåring som helst att spränga minst ett par gymnaieskolor. Det är en film som inte ber om medlidande och inte ursäktar sitt förakt. Efter en halvtimme med Adryan var plötsligt konsten meningsfull igen. Till och med farlig. Martin Aagård kulturskribent (Aftonbladet)

Paria (30min video).


Adryan befinner sig i konflikt - ett genetiskt krig. Han har gått i exil i sin lägenhet i Rågsved och har inte lämnat den under de senaste sex åren. Adryan menar att föraktet mot den förvridna kroppen censurerar våra liv. Att rädslan för livets nyckfullhet, för det okända, det fula och groteska är rädslan för livet.
Adryans lytesmoral söker försvara livet mot det absoluta, mot strävan efter det goda och mot att allting alltid skall bli bättre än vad det redan är. Han för en strid mot en värld, i vilken han och med honom miljoner av världens befolkningar aldrig kommer att platsa.


Jag tänker att storheten i att vara människa är att vi är olika, då behöver vi varandra. Om vi bejakar våra funktionshinder blir de till våra superkrafter.


Medverkande: Adrian Lindén, Jona Franksson och Leif (personlig assistent)
Filmen utspelar sig i Adrians lägenhet.